Vad fort det gick...

Hur gick det här till? På bilden är Du inte ens ett dygn och nu är Du drygt 1,5 år. Tänk, jag hade ingen aning vad som väntade...att det här lilla knytet skulle bli en fin och klok Agnes så småningom. Lika märkligt är det att vi snart har en liten till. Jag sa till Din pappa häromdagen att det känns konstigt att man har så mycket kärlek att ge. Jag tror att kärleken till ens barn är den största kärleken eftersom den är helt ovillkorlig. När man har ett barn så känns det helt otroligt att man ska ge det barnet lika mycket kärlek. Helt plötsligt så bara finns det mer kärlek att ge....oändligt mycket...och det känns tryggt och bra. Barnen ska få mycket kärlek och lika mycket. I tonåren kommer de antagligen inte uppskatta min "kärlek" och omtanke utan då handlar det om andra saker de vill ha och jag kommer vara en elak mamma som inte fattar något.... :)
Du pratar himla mycket nu. Du säger Ditt eget namn så gulligt så.... Anje (Agnes). Du säger nej till allt och springer runt och skriker bajs när Du har kissat i blöjan. När Du är hungrig blir Du grinig (precis som mamma) och i kväll åt Du yoghurt för att två timmar senare trycka i Dig FYRA korvar och några tomatbitar. Vi var alla imponerade! Sedan rusade Du ifrån bordet och skrek BOMPA (Bollibompa). Den enda gången Du säger jaaa är när det är något som Du verkligen vill, som idag när Zacke frågade Dig om ni skulle gå ut och gunga! Allting som Du inte kan säga ordet för är DENNA och sedan pekar Du. Härmlekar är väldigt kul och helst vill Du att vi ska härma Dig i alla rörelser för då tjuter Du av skratt. Den senaste tiden har Du blivit väldigt medveten om Din omgivning och låter Dig inte styras. Du väljer själv vad Du vill göra och vem Du vill ska följa med. För tillfället är det väldigt stort att få vara med storebror. Du älskar att sjunga men vi förstår inte alltid vad Du sjunger. Imse vimse går hem och även Babblarna. Du vet vad alla i Babblarna heter.
Ibland kan jag bara sitta och titta på Dig och nästan spricka av stolthet. Min fina lilla unge med busig/trotsig blick och rufsigt hår. Hur kunde jag få något så fint? För tillfället är Du väldigt kramig och sitter gärna i mitt knä vid köksbordet eller ligger i sängen och gosar och pratar. Jag njuter av varje sekund och ibland önskar jag att jag kunde stanna tiden. Det går för fort.....men jag njuter!

Kommentarer
Postat av: mormor Karin

Visst är det härligt med barn. När jag ser dig Agnes så är det plötsligt så mycket jag kommer ihåg från när din mamma och din morbror Danne var små gulliga barn.Dom är ju gulliga fortfarnde för det mesta i alla fall. Jag njuter så av att se din mamma leka med dig, jag ser hur alla i din omgivning älskar dig. Det är ju inte så konstigt egentligen för du är ju helt underbar alltid.Visst har vi mysigt när vi pratar genom Skype? Kram/ mormor

2010-05-07 @ 00:38:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0