Upp och ner, ner och upp...

Vilken konstig dag. Upp tidigt och både mamma och pappa är hemma.
Det första som händer är bad i badkaret. Sen är det ingen frukost utan
jag klär på mig och får åka bilen. Bilen parkerar vi i ett stort garage och
vi går ut i solen och sen direkt in på lasarettet. Vi går långt och åker hiss.

Vi anmäler oss i en lucka och en tant pekar vart vi skall ta vägen.
En annan tant möter oss och mamma och pappa får ta på sig gröna UFO dräkter.
De känner sig lite stolta till en början och tänker att de är med i House. När de får se varandra är de inte så stolta över sin klädsel mer.
Vi får gå in i ett rum där det redan leker en liten pojke som skall plocka ut sina rör.
Du vill inte rita. Men leka med klossar är alltid roligt.
Pojken går i väg efter en liten stund.
En sköterska berättar att du skall få något så du blir lugn. pappa och mamma
byter blöja och du får medicinen i rumpan samtidigt.
Vad konstigt det känns och vad svårt det blev att sitta stilla.
Vi läser Max och hans kaka.
Innan vi åker in för att sövas läser du färdigt Max. Pappa följde med dig när du fick andas i en konstig mask.
Mamma och pappa fick komma och trösta dig direkt när operationen var över eftersom du vaknade bums. Så ledsen men tillslut så somnade du om...mamma blev också ledsen.
Sedan sov du....
och sov....
i 3 hela timmar!
Mamma och pappa kunde sitta och titta på lilla humplan hur länge som helst.
Rör i båda öronen och borttagning av polyper. Operationen tog en timme. Låååång väntan för mamma och pappa.
Stort bandage på handen och alldeles för stor sjukhusskjorta.
Snusen måste alltid vara med.
Och nappen....
Till slut vaknade du till men tog en extra lur.
Du satte dig upp och sträckte på dig.
Och sträckte på dig.
Du dricker saft och är stackars.
Du funderar på tillvaron.
Mamma och du är glada igen. Ni var stackars när du inte kunde sova innan.
Konstigt med dropp på handen. det gör lite ont att ta bort men du är som vanligt mest nyfiken.
Det här bandet är också konstigt. Det tar inte lång stund förrän du är som vanligt fast lite stackars är det.
Det tycker i alla fall mamma och pappa. Mamma e och pappa e säger du och ler när du druckit upp hela saftflaskan.

Kommentarer
Postat av: Cia med Emma från AFF

Så skönt att allting gick bra! Kan tänka mig att det blev en lååång morgon för mamma och pappa. Du lilla sötnosen är alltid lika nyfiken, glad och go.

Blir alldeles tårögd av alla fina bilder och berättelsen om er dag. När jag kom så långt ner som till bilden på nappen rann tårarna!

Hur kan man ha så starka känslor för någon man aldrig träffar - du har en alldeles speciell plats i mitt hjärta Agnes, det har ni hela familjen!!!



KRAMIS

Cia

2010-04-15 @ 14:10:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0