tillminagnes

Usch vad konstig det känns. Jag undrar om Du känner att något är på gång eftersom Du är sjukt närhetsberoende för tillfället. Så fort jag försvinner ur sikte blir Du störtledsen på två sekunder. Du inte bara gnäller utan blir helt förstörd och tårarna sprutar så det är nog dags för mig att börja jobba... Hoppas att Du inte kör lika mycket med pappa som Du gör med mamma. Idag lyckades jag få Dig att gråta när jag sa NEJ på skarpen (Du var på väg att kasta Dig mot min kaffekopp) så då blev Du så chockad så Du började gråta. Det är en lite försiktig tjej vi har som inte gärna står själv om inte jag är där och stöttar. Du släpper inte gärna taget. Du är så försiktig när det gäller att känna på nya saker som blommorna i trädgården, löven och buskarna och det tar ett litet tag innan Du känner så försiktigt så....det kan ju vara farligt. Fast när det gäller bus är det fullt ös som gäller. Det fick faster känna på i lördags när hon satte Dig på axlarna och fick springa fram och tillbaka för att få Dig att skratta ordentligt.

Det har varit mycket gråt....
mycket kex....
många besvikelser...
mycket skratt och mycket saliv....
och många nyheter!

Mitt lilla lilla gryn...nu blir det pappa som får skriva till Dig över sommaren eftersom det är han som kommer ha mest koll på Dig nu. Det här har varit de bästa 7 månaderna i mitt liv och Du är den där extra kryddan som gör att allt smakar bra. När man väl har fått smaka så går det inte att vara utan den. Det är Du, mitt hjärta!