tillminagnes

Då har jag lyckats göra min första vurpa med Agnes. Idag skulle vi till "privata" öppna förskolan för första gången (ett gäng mammor lånar lokal av kyrkan och har öppet för föräldrar-barn på torsdagar och det är inget hallelujasjungande). Det snöade för fullt så jag tog bilen dit och 5 meter från ingången gör jag värsta vurpan. Någon modersinstinkt gjorde att Du inte märkte något utan antagligen mest trodde att vi åkte berg- och dalbanan eftersom jag höll ett stadigt grepp om bilstolen så Du slog aldrig i marken....men det gjorde jag....pyttelitet skrapmärke på knät och trasiga jeans. Jag undrar om det är genetiskt med otur och klantighet eftersom jag börjar bli alltmer lik mormor... Häromdagen satt jag i sängen och hörde telefonen svagt. Skulle springa och leta upp telefonen och stöp i marken två gånger eftersom mitt ena ben hade somnat....det måste ha sett väldigt märkligt ut.... Den andra gången var i TV-rummet och då gjorde jag en benböjning som hade gjort elitgymnaster gröna av avund. Till slut kröp jag till telefonen.... Förutom detta har jag då hunnit med en blodförgiftning i höger arm, värk i vänster arm som gör att jag har svårt för att lyfta ur Dig ur sängen (bör tilläggas att jag ALDRIG tidigare haft värk någonstans i kroppen...inte ens träningsvärk under mina aktiva år inom fotbollen eftersom jag alltid var så lat och aldrig överansträngde mig :) ). Allt detta på mindre än en vecka... Jag har ju då även hunnit med ytterligare två penicillinkurer sedan Du föddes och naturligtvis kunde jag inte få ut Dig på ett normalt sett utan fick kejsarsnitt så....jodå....nu räcker det med sjukdomsgrejer...fast det viktigaste är att Du får vara frisk!

Dina miner fortsätter....
Glad och finurlig
Lite rädd
Oerhört förnärmad
Övar på att säga "rööööv"  =)