tillminagnes

Jaha...då har jag påbörjat min tredje penicillinkur sedan Du kom...imponerande med tanke på att Du bara är tre månader och eftersom jag tidigare inte varit speciellt sjuk...och visst funderar jag över hur allt det här kan påverka lilla Dig.


Igår natt sov jag oroligt...kunde inte somna, katt och barn i sängen och sedan när Du väl vaknade vid fyra så upptäckte jag att den lilla blåsan på ringfingret som jag pillade på kvällen innan såg ganska otäck ut och att jag hade fått röda strimmor på ovansidan av handen. Kände att det inte var läge för att somna om så det var bara att börja googla på blodförgiftning. Samtidigt låg Du och pratade högt i sängen så storasyster vaknade....pappa sov trots att Du underhöll hela huset :) Till slut hittade jag lite om strimmor och röda strimmor skulle tydligen inte vara blodförgiftning så jag la mig strax efter fem igen. Klockan sex ringde klockan och sedan snozzade pappa i all oändlighet...den enda som inte vaknar av ringsignalen är han. Jag lyckade i alla fall somna om och vaknade till slut av att något kraschade och sedan hörde jag dammsugaren sätta igång. Det var bara att gå upp! Det var bara en ljuslykta som gått sönder men det blev väl ingen drömmorgon för någon i familjen....fast Du sov! I alla fall så kollade jag på min arm och då hade jag röda varma strimmor upp förbi armbågen och insåg att det skulle bli en lååång dag. Fick tid på vårdcentralen i Lessebo. En ung manlig läkare tittade mer på Dig än på mig...för jäkligt faktiskt =) I alla fall så skickade han mig direkt till infektionen...Du sov. Väl där vaknade Du och charmade alla i väntrummet som satt och väntade på sina semestersprutor. Ännu en ung manlig läkare ägnade Dig mer uppmärksamhet än mitt stackars finger och Du körde naturligtvis hela charmrepetoaren...skratt, skratt, skratt. Ännu en läkare inkallades och då hade jag lagt Dig i vagnen. Denna äldre manliga läkare började med att sticka in huvudet i vagnen och gulla med Dig innan han tittade på mitt finger och vid det här laget hade jag insett att jag troligtvis inte var döende. Män kan vara mer fjompiga än kvinnor...i alla fall läkare... "åh, vad söt hon är" och åh, vad söt hon är till och med med nappen i munnen" och "oj, vad hon skrattar" och "oj, så stadig hon är" och helt plötsligt satt vi och pratade barn och mammaledighet i stället för blodförgiftning. Till slut fick jag i alla fall min penicillin och innan vi kom ut från infektionskliniken hade Du somnat. Det tar på krafterna att vara trevlig....och jag vet fortfarande inte riktigt vad det var som hände...men de pratade om herpes, Emil i Lönneberga och blodförgiftning och att min arm var ett riktigt skolexempel. Lymfkörtlarna var inte svullna och jag hade ingen feber så det var bara att åka hem igen.   



Idag ska vi ta det lugnt och göra ingenting....sköööönt!!!



Lite gamla foton som jag hittade. Du är så snabb nu så jag hinner inte med :)

Igår låg Du och slog på nallarna i vagnen helt hysteriskt. Du vill ha saker att känna på hela tiden och dras som en magnet till TV:n. Märkligt det där....Du kan ligga och äta och helt plötsligt inse att TV:n är på och då är maten inte så viktig längre. Jäkla TV! Igår satt Du med vid matbordet när vi åt kvällsmat och Du var så nöjd. Vi åt och Du kastade saker på golvet. Tur att Du har en storasyster som gärna ägnar all sin uppmärksamhet åt Dig.