BB
Du tittade ut på kvällen den 30 oktober och sedan följde några märkliga dagar på BB och jag åkte hem först den 4 november.
Helt plöstligt låg Du där i din lilla plastlåda och jag hade fullt upp med att förstå vad Du ville när du gnydde (du skrek aldrig...endast några sekunder när de tog ut Dig från min mage). Tiden på BB var både bra och jobbig. Som tur var låg vi själva på rummet. Du sov mest och jag fick väcka Dig för att få i Dig mat flera gånger. Det var lite stirrigt de första dagarna. Mattider skulle passas, ny personal hela tiden, 3000 tips om amningen (som inte funkade!), jag svullnade upp och såg för jävlig ut, kejsarsnittet gjorde att det tog en evighet för mig att ta mig ur sängen, oro, oro, oro...hur skulle jag veta vad Du ville...var det mat, blöja, sömn, ont, varm, kall eller närhet? Jag satt och pumpade och ammade med en krånglig amningsnapp hela tiden för att få igång amningen.
Pappa sov över från torsdag till lördag och hjälpte till med allt. Vilken tur att papporna kan sova över! Fredagen ägnades till att ringa runt till alla och berätta om att Du äntligen hade kommit och att Du var världens finaste tjej. Det var bara mormor som jag ringde till och berättade för på natten efter förlossningen.
Pappa badade Dig den 31 oktober och det tyckte Du var helt underbart.
På lördagen kom klanen från Skåne med en massa god fika. Mormor, morfar, Bibbi, Sussie och Pia och storebror Zacke. Du fick sjukt mycket paket men det märkte Du inget av eftersom Du bara sov, sov och sov...
På söndagen kom Mormor och morbror Danne, farbror Andreas och faster Tan och Kevin och Amanda, och till slut fick även storasyster Nathalie träffa Dig. Hon hade varit i Stockholm hela helgen men hade längtat väldigt mycket efter sin lillasyster.
Tisdagen blev det äntligen dags för hemfärd. Pappa hade ordnat med bilstolen som vi fick av morfar så det var bara att "klicka" in Dig i bilen och köra hem...såååå skönt!
Helt plöstligt låg Du där i din lilla plastlåda och jag hade fullt upp med att förstå vad Du ville när du gnydde (du skrek aldrig...endast några sekunder när de tog ut Dig från min mage). Tiden på BB var både bra och jobbig. Som tur var låg vi själva på rummet. Du sov mest och jag fick väcka Dig för att få i Dig mat flera gånger. Det var lite stirrigt de första dagarna. Mattider skulle passas, ny personal hela tiden, 3000 tips om amningen (som inte funkade!), jag svullnade upp och såg för jävlig ut, kejsarsnittet gjorde att det tog en evighet för mig att ta mig ur sängen, oro, oro, oro...hur skulle jag veta vad Du ville...var det mat, blöja, sömn, ont, varm, kall eller närhet? Jag satt och pumpade och ammade med en krånglig amningsnapp hela tiden för att få igång amningen.
Pappa sov över från torsdag till lördag och hjälpte till med allt. Vilken tur att papporna kan sova över! Fredagen ägnades till att ringa runt till alla och berätta om att Du äntligen hade kommit och att Du var världens finaste tjej. Det var bara mormor som jag ringde till och berättade för på natten efter förlossningen.
Pappa badade Dig den 31 oktober och det tyckte Du var helt underbart.
På lördagen kom klanen från Skåne med en massa god fika. Mormor, morfar, Bibbi, Sussie och Pia och storebror Zacke. Du fick sjukt mycket paket men det märkte Du inget av eftersom Du bara sov, sov och sov...
På söndagen kom Mormor och morbror Danne, farbror Andreas och faster Tan och Kevin och Amanda, och till slut fick även storasyster Nathalie träffa Dig. Hon hade varit i Stockholm hela helgen men hade längtat väldigt mycket efter sin lillasyster.
Tisdagen blev det äntligen dags för hemfärd. Pappa hade ordnat med bilstolen som vi fick av morfar så det var bara att "klicka" in Dig i bilen och köra hem...såååå skönt!
Kommentarer
Trackback
