Att berätta
Den första jag berättade för var naturligtvis pappan i fråga. Eftersom han satt i soffan och väntade medan jag kissade på stickan så blev han ju inte jätteförvånad. Jag var chockad men glad och jag antar att han kände likadant.
Därefter blev det dags att ringa och boka tid på MVC och jag vet inte varför men jag var jättenervös när jag ringde och hoppade rundor i köket. När jag tillslut fick tag på rätt person stammade jag fram "hej, jag heter Linda och är gravid"...hon trodde nog att jag var femton år eller något...
Min kompis Sofia var på besök och jag hade bestämt mig för att berätta men blev åter nervös och hittade inget bra tillfälle så efter en HEL dags shoppande och fikande fick jag till slut fram det i bilen på väg hem. Chockad men glad och antagligen väldigt förundrad över att jag inte sagt något på hela dagen :)
Mamma...ja, hon var roligast att berätta för. Bestämde att jag skulle skoja till det lite och köpte ett påskägg med en massa godis. Överst la jag gravtestet, säkert invirat i en fryspåse. Väl nere i stugan drog mamma fram ett påskägg och önskade glad påsk och jag drog fram mitt påskägg. Mamma öppnade sitt genast för att antagligen börja mumsa på godiset men tittade förundat på plastpåsen och kunde inte BEGRIPA vad det var för något....suck....till slut fick jag fråga "ser du inte vad det är?!?" och mamma vred och vände och frågade om det var en VISSELPIPA...då kände jag att det var dags att avbryta gissandet och meddelade att det var ett grav.test och att hon skulle bli mormor. Förvånad min och jätteglad och helt stirrig helt plötsligt. En minut senare (på mammas initiativ) var vi på väg i bilen till min bror för att berätta att han skulle bli morbror....
Agnes ena morfar (min bonuspappa) fick reda på det genom att jag frågade om han hade mycket brädor hemma, varpå han undrade vad jag skulle med det till och då fick jag ju upplysa honom om att han behövde brädorna till vaggan han lovat snickra. Han kopplade snabbt och sken upp som en sol!
Min kompis Camilla var hemma från London med sin son Liam och hon frågade om inte jag skulle skaffa barn varpå jag svarade att jag redan hade en baby i magen. Hennes förvånade min var värd att filma...hihi... När jag berättade att Agnes var beräknade till den 18 oktober var hennes första kommentar att "då var hon minsann gjord den 26 januari!! Gissa om jag blev förvånad över hennes snabba matematiska kunskaper men det visade sig att Liam var beräknad till den 18 oktober oxå och det var därför hon kunde det datumet.
Jag är fortfarande i chock, fortfarande kvar i bilen på väg tillbaka från Växjö, har inte avancerat så mycket längre i skallen trots att jag haft tio månader på mig. Det var ett mäktigt ögonblick och jag kommer aldrig att glömma det!
